Snöfall

Det är som en bild ur en sagobok här utanför mitt fönster.
En vinterbild med snö överallt.
Snötyngda tallgrenar, marken är mjukt kullig av orörd snö, o dunflingor
dalar sakta i den vindstilla luften.


Så brakar det till i idyllen.

En tjock gren går av o faller tung till marken. Den drar snön från andra
grenar med sig, o det lättar på trycket.
Det snöar mycket, o den är blöt o tynger grenarna till bristningsgränsen.
Många gånger hörs knaket o braket när nästa gren inte orkar mer.
Nu ligger säkert tio grenar från våra tallar på marken. O några fastnar
i färden o hänger farligt kvar.

Jag går ut.
Behöver rädda tujorna som hamnat under den tjocka grenen.

Det är så skönt.

Kylan är uppfriskande på kinderna.
Händerna trivs i vantarna.
Det är vintervackert, får nästan inte nog av att titta.
Man hör hur tyst det blir när det snöar så här.

Kroppen arbetar.

Hackspetten hackar.
Blåmesen o talgoxen kivas på talgbollen.
O jag ser ekorren skala en kotte, halvgömd i tallkronan.

Snön får ett litet täcke av kottfjäll.



Ett litet äventyr, o en skön stund på dagen. :)