måndag 12 november 2018

Lunchrast

Lunchrast.

Jag hade värk i hela kroppen.
Den tog all min uppmärksamhet,
så jag var inte deltagare i samtalen runt om mig.


När treon börjat verka
lyssnade jag på det som sades runt om mig

o jag fördes flera år bakåt i tiden....

när jag inte ville delta
för det var inget som intresserade mig
deras ämnesval

när jag ville delta
men inget intresserade mig
av deras samtalsämnen


det finns så mycket som blir sagt
som bara är ord, rakt ut i luften
ord för att visa att vi finns, du o jag, vi o dem

"nu ska vi se hur det här blir" *vispar runt i äggsmet*

en del ord är som lim mellan människor
o de har ju faktiskt en poäng då

men det finns de där andra orden,....
som bara flyter runt i rummet
helt betydelselösa...
men som ändå verkar kräva en respons....

den responsen kan jag inte ge längre


Jag har hittat tillbaka till en bit av mig :)


fredag 9 november 2018

världsbild

När min världsbild
får vara min sanning

när min uppfattning
får vara en del av världsbilden

när jag hörs
o det får vara så

då får sanningen plats
då börjar världsbilden att
bli det den ska



då blir det skeva rakt
det oroliga lugnt



Jag har nu fått stunder
när jag ser saker
saker som min bild saknat
saker jag saknat   




Det känns lite som att jag föds på nytt
jag lär om


Bojor

Det fastlåsta
det krampaktiga
det rörelsehindrande
det trånga
det icke tillåtande


......


bojorna börjar släppa
sitt tag


............


det sipprar in något nytt
i mina blodflöden


.........


...visst.....?


snubbelben

Jag o mina behov
är mina snubbelben
för Mig


Samtidigt som mina behov
behöver tas om hand


men väl omhändertagna
på rätt sätt
blir de en tillgång eller
inte längre ett hindrande behov