Aha

Jag lägger ett pussel.

Jag har ingen bild att gå efter.

Det börjar synas en del av en kropp, en människa.

Jag får en föreställning, en inre bild av vad jag ska leta efter för att bygga färdigt pusslet.

En människa består av ben, armar, ögon, fingrar, m.m.

Jag letar nu aktivt efter vissa bitar för att kunna göra bilden hel.

Men jag hittar inte vänstra benet......

Letar, letar,.....var sjutton är det vänstra benet......

Jo,...där en liiiten bit av låret,....jag är på rätt väg.

Fortsätter leta....
Fortsätter leta.....

Hittar inget som passar in.....

Går därifrån, frustrerad,....arg,.....maktlös.....
Vad annat kan jag göra än att fortsätta leta.

Så upptäcker jag en bit jag inte sett,.....

Var ska denna vara.....

Provar, provar.........o där........."Va,.....D ä r...? "

Plötsligt är vänstra benet på plats, det är helt.
Men inte alls som det ben jag trodde skulle finnas där.

Det blev ett Kapten Krok-ben.


Ibland när vi bygger har vi en del av bilden o fyller själva i hur resten ska se ut utifrån det vi av vana, erfarenhet, av hur normen är, hur det bör vara........
......men vi  v e t  egentligen inte hur resten ska se ut,...inte innan biten verkligen är hittad o på plats.....

Vi kan ha en känsla för bilden,....men vårt sökande blir styrt efter begränsningar....i vårt perspektiv....

Vi kan hålla i en bit om o om igen men har inte än hittat den rätta platsen,...men den ska sitta någonstans :)

O vi kan ha missat att se en bit,.....o då.....
....Det  ä r  fortfarande ett vänster ben,.....men det ser helt annorlunda ut än det jag föreställde mig.