torsdag 26 oktober 2017

.......



Ibland blir jag bara så trött på mig själv.




Meningen med livet

Det är ett gäng år sedan jag kom fram till vad meningen med livet är...

Det är ju en högst aktuell fråga just nu.
O det är en fråga som vi behöver ta ställning till var o en för sig,...om vi nu funderar på den.

Jag kom fram till följande:

Ha kul.
Må bra.
Ta hand om varandra.

Jag tror att jag håller med mig själv....



Över allt, eller inom allt, eller runt allt, eller under allt,......eller allt detta....
....finns min Gud....

O den mening med livet som Han ger
Allt
Atomerna blir fyllda....




Meningslösheten tränger sig på.
Ställer allt på ända, o ifrågasätter allt.
Den tynger ned. Förlamar.
Tills den bara finns där,....till ingen nytta,.....tyst med sitt ingenting.....tömmer en o lämnar förtvivlan
Sitt mörka ingenting som den ibland låter fylla hela alltet o ibland låter trycka i bakgrunden,....
...som om den andas....den livlösa....

...varifrån kommer den...
Varför....
Hur blir man av med den otäcka....
Hur kom den in....


....meningen med livet, varför ger den vika....
...varför släpper den in....verkar överlämna platsen....
Vad behöver meningen med livet för att stå stadig...
...det känns som den ger bort liv mot ingenting...

Behöver meningen med livet liv,....för att finnas...kunna finnas....
....vad ger den liv....

Hör dess andetag....ser dess ljus
Vill andas in dess frihet,....känner friden den ger ibland,....lättnad....




Är det jag som får den att vara i bakgrunden, den där ingentinget.....när jag lagar mat, duschar, handlar,.....


Är det så jag bekämpar den livlösa, o stärker hjärtslagen hos meningen med livet...


Jag vet inte än.....

Men rent teoretiskt så håller jag med mig själv....om vad som är meningen  med livet...
...så hur får jag det att bli till liv,...hur får jag mitt liv att bli levande igen,...hur får jag allt det som är i det liv man fått, det man gör när man har ett liv....att fyllas med meningen med livet....







lördag 7 oktober 2017

Filosofisk

Att synas eller inte synas.....det är frågan.....

När syns jag.......

När jag tycker att jag visar mig, eller när jag tror mig vara osynlig.....


Syns jag när jag vill synas,...eller är jag osynlig då....


Varför vill jag synas....
Vill jag synas alls....


Det jag tror att de ser när de ser mig, ser de mig så......
Spelar min uppfattning om det någon roll......o har jag någon talan....

O vad hoppas jag att de ska se......hur viktigt är det.....



Att synas eller inte synas....., betyder det nått egentligen.....

För vem vill jag visa mig.....

...o vem är jag att visa.....

...behöver jag visa mig....


Syns jag oberoende.....
Att synas kanske är ett helt naturligt tillstånd,. alldeles oladdat.....
O vi fyller vår plats med onödiga adjektiv....med en massa behov av.....att synas eller inte synas....







torsdag 5 oktober 2017

Nygammalt intresse

Ser att jag skrivit om klåda i mitt inre, tidigare.
Nämner teckning...

I några dagar nu har jag haft skön nytta av papper o penna.
Jag har ritat vad jag känner.
Ett välkänt sätt att uttrycka sig :).
O just nu en hjälp att visa hur jag mår.
Men framför allt, ge mitt inre utlopp.

Orden vilar.
Fast inte nu hehe.

O så i det där kritandet, ocensurerat, upptäcker jag att min lust för att verkligen teckna vaknar.
Min hand är inte vältränad i pennföringen. Mitt öga ser inte formerna så tydligt. O de båda är inte bra på att kommunicera med varandra, än.
Det är tillfredsställande att märka mig själv tålmodigt rita vidare.

Fyrkanter, trekanter blir till en elefant :)
Periskopabborren i fiskboken blir avbildad på papperet.
Ansiktsuttryck blir igenkännbara med streck,...här o där...:)

Jag mår bra av att skapa.....
..........ocensurerat.





söndag 1 oktober 2017

2017

Senaste inlägget var 2014,...kan det vara sant....

Kan säga efter att jag läst de gamla inläggen att det inget nytt finns under solen.

Jag sitter med en ny utbrändhet.

Sitter med samma tankar om vara i nuet.

Jag tror att den insikten jag ska komma fram till nog handlar om att mitt liv.....inte förändras nämnvärt. Kanske arbete, boende.....vilka människor som finns o inte finns runt mig,......
....men inombords sker ingen större förändring,.....förutom att man blir äldre, mer livserfaren....

Det känns lite jobbigt, o jag är ganska nedstämd just nu, när jag ser att backspegeln
visar samma vy som jag har framför mig......


Ja, ja.....dag för dag :)

Försöker lämna gårdagen, inte tänka på morgondagen o njuta av dagen.....
Ge min Gud plats.
Ankra mig i Honom.