Vintersolstånd

Den där oron finns. Jag måste ha blivit av med den för en tid.....?
Ångest....?
Den är....odefinierbar......otydlig i sitt varför o därför....
Fysiskt tar den plats i bröstet.

så jobbigt,....när jag känner kraftlösheten krypa in
....som ett giftmoln.....
viljan utmanas....

Det är som att någon leker med mig....
"Ge henne lite glädje,...låt henne tro."
Sedan famlar jag efter något jag inte kan få.....

Lättnaden jag glatt mig åt rycks från mig.

Bakslag.



..............................



Men jag fortsätter famla.....
............

Är det en skillnad.......
......från de andra gångerna.

Jag vet nu att jag läker.
Är det ett försvar....

mot bakslagets hotfulla illusion av framgångslöshet.....
.....för jag hoppas det är så,.....är så rädd för permanent tillstånd
av Kan inte o Får inte......


Skinnet o sinnet darrar....



Lite förvånad, o glad?......ser jag att den här gången
är bakslagets enda väg neråt
inte det enda alternativet....