söndag 29 juli 2018

Förståelse

Det jag hör när någon har gjort en illa

är

Hon/han menade nog inte så....
Han/hon kanske hade den o den anledningen....
Ingen menar egentligen att vara elak.....
Ett missförstånd....

m.m.



Visst kan det vara så.

Men det jag känner då......


Finns ingen förståelse för det.......


Ska det jag känner bra försvinna för att den andre ska få förståelse
för dens beteende......
.....ett beteende som sårade......

det blir som ett dubbelt ansvar jag får, för den andres liv o plats,
jag ska förstå den människan eftersom det är egentligen ingen ond människa,
o jag ska svälja det jag känner för de blir ju fel o helt missriktade eftersom
den person som sårat mig inte egentligen menade det o då blir ju jag den onda
människa eftersom jag känner mig sårad, arg eller vad jag nu blivit på den
personen helt i onödan

o inget ansvar alls för mig själv o mitt liv o min plats,
känns som en utplåning.....
som om det jag känner, tycker, har upplevt inte riiiktigt är
förankrat i verkligheten för jag
har som sagt
säkert missförstått,
övertolkat,
lagt in mer i det än vad som är riktigt......



visst kan det vara så att det man känner minskar o t.o.m. försvinner
när man kan se situationen från en annan vinkel....
det är nyttigt att kunna se det ur den andres perspektiv


Men det kan också vara så att han/hon faktiskt inte var snäll.....
oavsett bakgrunden till dennes beteende.....

...oavsett om den personen menade det eller inte,.....oavsett att ingen
egentligen är rent elak.....

oavsett om den andre är avundsjuk, missförstådd, hotad självbild,
dålig dag, är i en jobbig situation.....

....o det kan faktiskt vara så att jag då blir ledsen, arg sårad.....
den personen har gjort mig illa.

O jag har också rätt till förståelse.

Jag har också rätt till en plats där andra förstår mig.

O med det menar jag inte att den förståelsen för mina känslor,
för min upplevelse
innebär att jag blir en hämnade, ilsken, otrevlig, bitchig människa.
Det innebär inte att jag går till den personen med en otrevlig attityd,
bara för att jag fått bekräftelse, eller förståelse, eller medhåll, eller
stöd, tröst eller ett erkännade att det jag mött faktiskt inte är speciellt
trevligt, snällt eller befogat....

utan snarare blir jag en snällare o lugnare människa,
stabilare

om jag får höras,
känna
tycka
uppleva
finnas

o få förståelse för det.....

precis som jag har förståelse för den andre

som jag faktiskt har.....


men jag vill också få plats.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar