Tror det var mamma som gav mig liknelsen, om brunnen.
Man är långt nere i brunnen.
Man undrar hur i all sina dar man ska komma upp ur den....
Man trampar på samma ställe.
Trampar o trampar.
O så ser man att kanten på brunnen är lite närmare....
Hur gick det till....?
Någonstans kommer det syrebubblor....
det är nog de som är jorden jag trampar ner o till
så jag kommer högre o högre upp i brunnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar