Jag har raderat flera inlägg innan jag fick det här skrivet.
Började med att en granne fått sitt förråd uppbrutet.
Min ilska som väcktes från när jag själv blev bestulen.
O besvikelsen på polis o åklagare.
Sedan skrev jag om tanken på papper, byråkrati....
Hur en verklighet på papperet verkar mer verkligt än det
som faktiskt händer. -Jag ser o hör, men.....*tittar ner i sitt
papper*
O hur en människa som blir behandlat som ett nummer,
ett ärende, en sak i en kö som ska arbetas bort.....blir
bortglömd som levande...o att se en människa så gör ofta
hastverk eller sätter människan på "on hold"....
Dessa har gemensamt tror jag hur en kontakt som
blir opersonlig ofta förhindrar, förlänger, försvårar
o även skadar det som ska avhandlas, avhjälpas....
O från min ilska, irritation, frustration som dessa tankar gav
gick jag till uppgivenhet eftersom vad kan man göra åt detta,....
till konstaterande o ledsamhet över hur vi glider ifrån varandra....
Till sist till tanken att vi behöver sprida mer glädje,....så vi
väcker varandra....
O får jag välja, vilket jag får, inte kan alla gånger, men
kommer att alltid försöka,.....så är den sista känslan o tanken
mer rogivande än de andra.....
Även om de andra tankarna är en del av verkligheten, så kanske
inte en lösning om man stannar där.....
Ibland kan det nog vara bra att låta en tanke leda vidare till nästa....
tills hela alltet är klart o sedan uttrycka sig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar