Lyssnar på P4.
Vad tror ni om Hasse&Tage-tema till melodikrysset.
söndag 8 oktober 2017
lördag 7 oktober 2017
Filosofisk
Att synas eller inte synas.....det är frågan.....
När syns jag.......
När jag tycker att jag visar mig, eller när jag tror mig vara osynlig.....
Syns jag när jag vill synas,...eller är jag osynlig då....
Varför vill jag synas....
Vill jag synas alls....
Det jag tror att de ser när de ser mig, ser de mig så......
Spelar min uppfattning om det någon roll......o har jag någon talan....
O vad hoppas jag att de ska se......hur viktigt är det.....
Att synas eller inte synas....., betyder det nått egentligen.....
För vem vill jag visa mig.....
...o vem är jag att visa.....
...behöver jag visa mig....
Syns jag oberoende.....
Att synas kanske är ett helt naturligt tillstånd,. alldeles oladdat.....
O vi fyller vår plats med onödiga adjektiv....med en massa behov av.....att synas eller inte synas....
När syns jag.......
När jag tycker att jag visar mig, eller när jag tror mig vara osynlig.....
Syns jag när jag vill synas,...eller är jag osynlig då....
Varför vill jag synas....
Vill jag synas alls....
Det jag tror att de ser när de ser mig, ser de mig så......
Spelar min uppfattning om det någon roll......o har jag någon talan....
O vad hoppas jag att de ska se......hur viktigt är det.....
Att synas eller inte synas....., betyder det nått egentligen.....
För vem vill jag visa mig.....
...o vem är jag att visa.....
...behöver jag visa mig....
Syns jag oberoende.....
Att synas kanske är ett helt naturligt tillstånd,. alldeles oladdat.....
O vi fyller vår plats med onödiga adjektiv....med en massa behov av.....att synas eller inte synas....
torsdag 5 oktober 2017
Nygammalt intresse
Ser att jag skrivit om klåda i mitt inre, tidigare.
Nämner teckning...
I några dagar nu har jag haft skön nytta av papper o penna.
Jag har ritat vad jag känner.
Ett välkänt sätt att uttrycka sig :).
O just nu en hjälp att visa hur jag mår.
Men framför allt, ge mitt inre utlopp.
Orden vilar.
Fast inte nu hehe.
O så i det där kritandet, ocensurerat, upptäcker jag att min lust för att verkligen teckna vaknar.
Min hand är inte vältränad i pennföringen. Mitt öga ser inte formerna så tydligt. O de båda är inte bra på att kommunicera med varandra, än.
Det är tillfredsställande att märka mig själv tålmodigt rita vidare.
Fyrkanter, trekanter blir till en elefant :)
Periskopabborren i fiskboken blir avbildad på papperet.
Ansiktsuttryck blir igenkännbara med streck,...här o där...:)
Jag mår bra av att skapa.....
..........ocensurerat.
Nämner teckning...
I några dagar nu har jag haft skön nytta av papper o penna.
Jag har ritat vad jag känner.
Ett välkänt sätt att uttrycka sig :).
O just nu en hjälp att visa hur jag mår.
Men framför allt, ge mitt inre utlopp.
Orden vilar.
Fast inte nu hehe.
O så i det där kritandet, ocensurerat, upptäcker jag att min lust för att verkligen teckna vaknar.
Min hand är inte vältränad i pennföringen. Mitt öga ser inte formerna så tydligt. O de båda är inte bra på att kommunicera med varandra, än.
Det är tillfredsställande att märka mig själv tålmodigt rita vidare.
Fyrkanter, trekanter blir till en elefant :)
Periskopabborren i fiskboken blir avbildad på papperet.
Ansiktsuttryck blir igenkännbara med streck,...här o där...:)
Jag mår bra av att skapa.....
..........ocensurerat.
söndag 1 oktober 2017
2017
Senaste inlägget var 2014,...kan det vara sant....
Kan säga efter att jag läst de gamla inläggen att det inget nytt finns under solen.
Jag sitter med en ny utbrändhet.
Sitter med samma tankar om vara i nuet.
Jag tror att den insikten jag ska komma fram till nog handlar om att mitt liv.....inte förändras nämnvärt. Kanske arbete, boende.....vilka människor som finns o inte finns runt mig,......
....men inombords sker ingen större förändring,.....förutom att man blir äldre, mer livserfaren....
Det känns lite jobbigt, o jag är ganska nedstämd just nu, när jag ser att backspegeln
visar samma vy som jag har framför mig......
Ja, ja.....dag för dag :)
Försöker lämna gårdagen, inte tänka på morgondagen o njuta av dagen.....
Ge min Gud plats.
Ankra mig i Honom.
Kan säga efter att jag läst de gamla inläggen att det inget nytt finns under solen.
Jag sitter med en ny utbrändhet.
Sitter med samma tankar om vara i nuet.
Jag tror att den insikten jag ska komma fram till nog handlar om att mitt liv.....inte förändras nämnvärt. Kanske arbete, boende.....vilka människor som finns o inte finns runt mig,......
....men inombords sker ingen större förändring,.....förutom att man blir äldre, mer livserfaren....
Det känns lite jobbigt, o jag är ganska nedstämd just nu, när jag ser att backspegeln
visar samma vy som jag har framför mig......
Ja, ja.....dag för dag :)
Försöker lämna gårdagen, inte tänka på morgondagen o njuta av dagen.....
Ge min Gud plats.
Ankra mig i Honom.
lördag 8 februari 2014
Fyra år
...har jag haft mitt Lindänget i kommande september.
Har mest grejat med storstugan, som nu är beboelig :)
Så iår tänker jag börja med trädgården.
Det som ska bli en trädgård. Den är mest,.....vild. Tar gärna snubbelben, o uppmuntrar myrorna till att bitas. Kämpar väl för att fortsätta få växa ohejdat o av gammal vana.
Men jag tänker vänligt men bestämt börja få den till det uterum jag längtar efter.
Flera olika funktioner vill jag ha, mycket att se o upptäcka, äta o sitta, sol o skugga,......
Så många idéer som trängs o vill komma fram.
Det blir spännande att se vad som blir verklighet o hur det växer fram.
Vill följa naturen. Välja bland allt så det ser naturligt ut, vilt och tämjt.
För mig blir det verkligen en utmaning.
Formen på ytan är avlångt smal. Det har gjort att jag har trasslat in mig många gånger när jag visualiserat alla de former o användningsområden jag vill ha. Det avlånga är inte riktigt min form.
Två saker är nu bestämt i alla fall. En bit av den yttre gränsen ska vara armeringsjärn med klätterväxter. Tänker mig just nu rosor o murgröna.
O framför storhuset ska en friskt grön, rund gräsmatta växa.
Ska banne mig få mycket gjort iår!! :)
Har mest grejat med storstugan, som nu är beboelig :)
Så iår tänker jag börja med trädgården.
Det som ska bli en trädgård. Den är mest,.....vild. Tar gärna snubbelben, o uppmuntrar myrorna till att bitas. Kämpar väl för att fortsätta få växa ohejdat o av gammal vana.
Men jag tänker vänligt men bestämt börja få den till det uterum jag längtar efter.
Flera olika funktioner vill jag ha, mycket att se o upptäcka, äta o sitta, sol o skugga,......
Så många idéer som trängs o vill komma fram.
Det blir spännande att se vad som blir verklighet o hur det växer fram.
Vill följa naturen. Välja bland allt så det ser naturligt ut, vilt och tämjt.
För mig blir det verkligen en utmaning.
Formen på ytan är avlångt smal. Det har gjort att jag har trasslat in mig många gånger när jag visualiserat alla de former o användningsområden jag vill ha. Det avlånga är inte riktigt min form.
Två saker är nu bestämt i alla fall. En bit av den yttre gränsen ska vara armeringsjärn med klätterväxter. Tänker mig just nu rosor o murgröna.
O framför storhuset ska en friskt grön, rund gräsmatta växa.
Ska banne mig få mycket gjort iår!! :)
Koncentration
Löser korsord.
Stoppar in en non-stop.
Löser korsord.
Stoppar in en non-stop.
Löser korsord.
Stoppar in en non-.......?!
Spottar ut suddgummit.
Löser korsord.
Stoppar in en non-stop.
Stoppar in en non-stop.
Löser korsord.
Stoppar in en non-stop.
Löser korsord.
Stoppar in en non-.......?!
Spottar ut suddgummit.
Löser korsord.
Stoppar in en non-stop.
lördag 1 februari 2014
Jävlar anamma
Det var några ord ur mitt vokabulär när jag var liten.
Mamma var förskräckt o insåg att språkbruket måste ändras.
När jag var en sisådär 10-11-12 år så var svordomar sedan länge inte tillåtna.
Järnspikar o sjutton var tongångar som mer passade när man blev lite mer känslosam.
"Vi svär inte innanför dessa väggar" var mammas motto.
Så en dag vid den tiden, hade brorsan en kompis på besök. Den kompisen hade svårt för att inte låta ederna osa. Brorsan sa då självklart: "Vi svär inte innanför dessa väggar"
"Det kan vi göra när vi kommer ut!"
Logik, eller hur hehe.
Men den där jävlar anamma-känslan frammanar jag nu,....
....för så fasiken att jag ska fås att känna så!
....o så fasiken att jag ska hindras av imaginära handfängslen!
Jag hade rätt Go när jag var liten,...om än ordvalet inte var det bästa.
Mina träd ska bli blå ett tag ;)
Mamma var förskräckt o insåg att språkbruket måste ändras.
När jag var en sisådär 10-11-12 år så var svordomar sedan länge inte tillåtna.
Järnspikar o sjutton var tongångar som mer passade när man blev lite mer känslosam.
"Vi svär inte innanför dessa väggar" var mammas motto.
Så en dag vid den tiden, hade brorsan en kompis på besök. Den kompisen hade svårt för att inte låta ederna osa. Brorsan sa då självklart: "Vi svär inte innanför dessa väggar"
"Det kan vi göra när vi kommer ut!"
Logik, eller hur hehe.
Men den där jävlar anamma-känslan frammanar jag nu,....
....för så fasiken att jag ska fås att känna så!
....o så fasiken att jag ska hindras av imaginära handfängslen!
Jag hade rätt Go när jag var liten,...om än ordvalet inte var det bästa.
Mina träd ska bli blå ett tag ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)