Hur orkar ni

Att vara bland människor
är så jobbigt....

Hela tiden gör jag något fel......


Det spelar ingen roll om jag verkligen
gör något fel
eller om det bara är jag som tycker det

Det dränerar mig


Jag behöver hitta sammanhang där jag gör rätt


Eller bara skita i att försöka vara med.....


O detta är inget "fy vad det är synd om mig"-snack

Det är jag som upptäcker
o försöker hantera
o hitta lösningar

För att alltid bli så tom varje dag
ha ångest
det orkar jag inte

en pusselbit

Alldeles nyss föll något ner i mitt medvetande.....

Hela jag
är väldigt sällan hel.....

Nu när jag mer o mer
kommer på vem jag är

så upptäcker jag att jag
saknar plats för hela jag

Arbetskamrater en del av mig
Grannar en annan

I de flesta sammanhang jag finns i
är det sällan merparten av mig som finns där

En bråkdel,...
o många gånger,...just nu i livet i alla fall....
en sådan bråkdel som inte är representativt för mig.....

Så detta är nu en faktor i att det är jobbigt att
vara bland/med människor
För människor har ju en tendens att sätta en i fack....
o det kan bli så fel....
men om jag skulle försöka förändra den bilden
skulle det göra saken värre....

o det innebär att jag måste
vara ok med att folk inte vet vem jag egentligen är.....


Så det föll ner i mitt medvetande
o att jag behöver fler människor i mitt liv som har hela mig
som känner i stort sett hela mig
eller i alla fall de delar som jag mest består av......

eftersom det ju är så att man mycket har bara en del av sig själv
på olika platser i livet,...som jobb, grannar osv.....
O det skulle inte kännas lika jobbigt om de fick/har fel bild
om jag har andra människor runt om mig som vet mer av hela mig.....


Jag har inte så många sådana människor.....

Åh gud, jag undrar hur många människor som går runt
o inte har någon som har hela bilden av dem.......

Tyst

Jag borde hålla tyst.

Då slipper jag ångesten.

Räcka till

Jag räcker inte till

Jag kommer nog alltid att känna så

Skuld


När jag hittat en balans
så rubbas den av skuld
att inte göra nog

så hur hittar jag en balans i den obalansen.....


Jag är ingen annan än mig
Det någon annan gör är inte mitt
Mina vägar är mina
o jag gör på annat sätt
ett mindre sätt i jämförelse

Min vilja är annan
min önskan
mitt sätt
mitt engagemang

Jag är mindre i centrum
mer i utkant

Jag har inte så mycket att ge
i jämförelse med andra

Men jag ger
utifrån vem jag är

När jag ser mitt tillkortakommande
min skuld väcks
då kommer ilska, frustration, oeftergivenhet

o så blir jag arg över att jag ser det som tillkortakommande
när jag inte känner så när jag tillåter mig att vara i mitt liv

Då är jag nöjd
o ger efter min förmåga

Besviken

När jag inte får saker gjorda som jag tänkt kommer besvikelsen.
Inget konstigt med det.
Så är det väl för de flesta.


Men en insikt kom när jag skrev förra inlägget....

Jag blir besviken när jag sitter med ett uppenbart hinder
för att få något gjort,....som utmattningströtthet.
Men även utan det uppenbara hindret så kan det vara svårt
att ta mig för.....
Jag har en massa mindre uppenbara hinder också....o då är inte besvikelsen
lika stor.....

Så jag borde ta bort besvikelsen o bara rätta mig efter
livet....

O inte tänka nederlag, hinder, suck
utan istället bara vara här o nu.....o njuta fullt ut av film,
o snabbmat..... o inte skuldbelägga mig...."jag borde vara bättre än
det här.....jag kan vara bättre än det här".......

Men jag är ju inte det......
o är det att vara sämre......

Utmattning

Mina armar domnar nästan bort
Orden kommer inte ut riktigt som de ska
Yr
Benen blir tunga
Minnet kort
Instruktioner är svåra att ta
Jag förstår inte vad jag läser
Orolig
Hjärtdunk


Jo, jag har symptomen mer
igen

Det sker en förändring på jobbet.


I mitt nuvarande liv
o mest troligt kommande
så är förändring något som
ger mig utmattningssymptom.

Så jag får under en sådan period inte lägga på mig mer
av samma art
o framför allt lyssna

behöver kropp o hjärna se film hela veckan lång
så måste det vara så
om orken inte finns så får det bli snabbmat
osv

jag håller inte på att sjukna ner mig igen
förändringar ger mig detta
Det är inget nederlag,......fast jag är besviken att jag inte
får det o det gjort som jag tänkt.....

Jag har ingen motståndskraft mot förändringar,
förutom att så långt det är möjligt får ske sakta,
o i små doser.
O att jag ger mig utrymme till att inte vara så "duktig".

Det är nog inte förändringen i sig som är boven utan hur en förändring sker....

I alla fall i detta fallet är förändringen mycket positiv för mig :)

Energi

Vissa dagar
är allt avstängt

kanske man kan säga....


Livet stannar innanför skinnet
innanför skallbenet

det orkar inte längre

det finns inte energi för mer

så det strävar inte heller längre
så det handlar kanske inte om att orka
det bara stannar där
innanför

inget registreras
reagerar
agerar

som om världen
o dess liv inte
finns

alltså för energimässigt deltagande

om det krävs
så är det med stor ansträngning
den aktiviteten av vad sort
sker utanför skinnet o skallbenet


där innanför sker inte mycket heller
tankar formas knappt
rörelse sker vid absolut behov


Sådana dagar vill man bara får vara där
som en robot som behöver ladda batteriet
Låter kroppen o hjärnan vara, vara ifred