Skillnad

Jag märker att jag kan göra skillnad, bemöter människor på olika sätt.

Möter ofta två personen när jag kliver in på arbetsplatsen 

för att börja arbetsdagen.

Den ena är en tystlåten, men rolig person.

Det är lugn kring henne.

Den andra börjar direkt att prata om hur dåligt hon mår, 

o har ett malande kring hur hon ska lägga upp dagens arbetsbörda.

Förut har jag tänkt att jag är elak om jag gör skillnad

Förut har jag blivit förskräckt o fått skuldkänslor om/när jag upptäckt

att jag gör det.

Den ena blir jag glad kring.

Den andra gör mig trött, irriterad.

Om jag är glad o pigg o skojar kring den som gör mig trött,

så vänder hennes humör till det bättre,....o hon kan vara riktigt rolig då

men det där jag ska ge innan hon vänder till det bättre orkar jag inte ge alla gånger.....

jag orkar inte göra jobbet åt henne...det är det jag känner....att jag gör jobbet åt henne, 

att må bättre....att känna sig nöjd,....osv

Så att jag gör skillnad känner jag nu är inte så farligt.....

jag kan bli ordfattig o undviker ögonkontakt med henne,

o med den andra tjejen har jag mer öppet kroppsspråk o glad ton....

jag orkar inte bry mig om att det märks att jag är olika mot olika personer.....

för jag är ingen snuttefilt som den andra kan använda sig av för att må bättre.....

Värdemässigt är det ingen skillnad på människor.

Men hur de påverkar mitt liv drastiskt till det bättre eller sämre

gör i praktiken att jag (tydligen) gör skillnad.

Tror att mitt bemötande blir bättre,

o framför allt lättare när jag hittat mer av mig själv

o jag kan ha en verksam distans till dessa människor utan att verka

avig eller kall eller inte intresserad.

Jag har en pusselbit av mitt nya sätt i handen o vänder o vrider på den

för att se hur den ska passa in.....

Människor påverkar mig mycket.

Väldigt mycket.

Det är en sida av att jag märker mig skifta i humör o ork under en dag.

Jag har tänkt att jag ska bemöta alla lika,...men det orkar jag inte....ha leendet, intresset,

ordflödet på gång o på topp om någon tilltalar mig....

Har jag gjort på ett sätt till en så måste jag bibehålla det sättet hela dagen till alla

Inte göra skillnad så någon kan känna sig si eller så.

Det gäller också när jag inte på på topp o är lite mer inne i mitt skal,.....jag får inte ge

blandade signaler då med att plötsligt bli öppen o utåt med en person...

Så när jag tilltalar någon är det jobbigt för jag måste ta ställning till hur viktig är

den här personen i mitt liv,...vilken  nivå ska jag lägga detta på,

o hur påverkar det mina andra kontakter,....

Ständigt ett värderande o tillrättaläggande.

Jag verkar börja ge mig lite friare tyglar.

Skratta med en person, vara lite mer tystlåten med en annan.....

beroende på hur de påverkar mig

Det är helt ok.

Det är helt ok att vara olika mot olika personen.

O också....vara olika till samma person,....då beror det på

hur jag själv påverkar mig.

Jag är en person med svängar, skiftningar, utåt o inåt 

många gånger under samma dag.

O jag tror att det kan vara så

att det jag skriver om här

är ett helt normalt förfarande

i samvaron med andra människor

Det är jag som hittar nu