Ibland övermannar mig apatin.....
Den gräver sig längre o längre in
tills jag är inget annat än ett skal
när tankar som jag borde, jag vill, jag kan, jag hinner, jag ska,.....
försöker vara en motkraft
är de inte tillräckligt starka för att
ge apatin någon match......
För varje tanke gör den mina armar tyngre,
varje uns av vilja tvingas bort av apatins varför
Dagen går, o timme efter timme
ser jag den rinna iväg....
till intet.....
Det är en hemsk känsla
den att se hur jag kastar bort en dag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar