Värd

Jag vet att jag är en människa med värde.

Jag vet att alla har det värdet.
Även jag.

Upptäckte en dag i förra veckan
att jag inte alls agerar efter det.

För det värde jag har, det som alla människor har
behöver inte alls gälla i vår värld.

Det vet vi ju,....att så kan det vara o är det.


För världen behöver inte alls hålla med mig i att jag
har ett värde.

Det ska jag förhålla mig till.

Min lösning har inte alls varit bra.

Min lösning har blivit att vänta in
för att se vilket värde jag har i den o den situationen,
med den o den människan.....


Som en så löjlig sak som att jag ska in genom en dörr
med en vagn, o en kvinna går framför mig o går in genom den dörren.
Istället för att be henne att hålla upp dörren åt mig, hjälpa mig,
så väntar jag in för att se om hon vill göra det.
Vill hon inte ska jag inte be henne.
Inte störa, inte vara till besvär eller i vägen. Hon anser ju inte att jag
är någon att hålla upp dörren för.

O det här blev jag varse den där dagen i förra veckan,....
att det är så jag tänker, o gör.

Så knäppt.

O jag förstår nu också den dubbelbottnade känslan jag haft
kring det här med mitt värde.

Jag vet att jag har det, men ute i världen ska jag förhålla mig till
vad andra tycker att jag har för värde.

Det här är för mig en ganska stor sak att se,.....
för det blir ringar i vattnet kring det här som förklarar
många andra beteenden jag har,......

Men jag har aldrig sett mig som offer.
Typ så där kletigt o tyck synd om mig.
Nej jag har bara sett på det som det är, o försökt förstå
o lära mig att hantera det.

Men att byta tanke, att mitt värde finns därute i världen också
Oavsett vad andra tycker,.....det blir revolutionerande för mig.