Tillbaka

tillbaka

vissa saker ger hoppfulla steg


men kanske även insikten att
detta är gränsen för
vad livet orkar

eller....?

Inte tänka

Inte tänka

bara göra


en sak
o en sak

o så.....
......
....lever man igen.....

...men först ljuset.

Ljuset

Ljuset kommer tillbaka

hur kommer det sig


Det kommer tillbaka



Man vaknar
o ser att det gryr

eggen

balanserade
rubbades

skakades

kämpade

fotfästet gled....


åter andades

stickande lemmar
tårar som rinner


allt på bara några minuter

uppror

Uppror

i
magen
armarna
huvudet
fötterna


uppror

sker


i bröstet
i tänderna

händerna



MITT liv
Mitt Liv

Nej nej nej

Nej, jag vill inte

så krångligt

så snårigt

så komplicerat



det är inte mitt sätt att tänka
det är inte mitt sätt att leva
det är inte mitt sätt att tro
eller att se
eller att tolka


nej nej nej

ok

hemma en vecka

sovit
sovit

film efter film


treo
godis


en varm dusch


persienner nerdragna
o upptäcker min värld på nytt


blir ledsen över allt som ska göras
vill jag verkligen göra allt det där

vill jag verkligen det

vill jag

eller försöker jag leva mina drömmar
som kanske inte är mina egentliga drömmar


jag återkommer ständigt till detta

vad vill jag ha i mitt liv
hur vill jag leva............................

Distans

Behöver distans
från omgivning
människor
sammanhang

för att
hitta


till mig


tappar mig så lätt

har en sådan liten bit av mig
att det är lätt att tappa

har en sådan starkt automatik
att jag tappar det jag hittat


tänk om jag tappar det
helt
att inte distans räcker till



känner ett starkt behov
av att få säga, tycka precis rakt av
utan krusiduller, censurering, omarbetning


jag kan vara en del av något utan att för den skull
sluta vara jag

det är det som händer
när jag kommer mer med i ett sammanhang
jag försvinner för att få plats
inte äventyra den plats jag har

men går det för långt
mår jag ju så här

o jag kan inte må så här
mycket mer

det tär alldeles för mycket

för svårt ?

Det är svårt


Tycker inte ni det.....?


orka
vara
bland allt

människor

ibland önskar jag att jag kunde vara för mig själv
bland alla människor

en helt omöjlig tanke





människor tar så mycket
tar jag så mycket också


det måste finnas tillfällen med människor som
innebär glädje
att man trivs att vara tillsammans


var trivs jag

...

rätt o riktigt
sätter stopp
för nära o sant

en person
blir betraktad från utsidan
när insidan är det viktiga


korrigeringen ska göras
fast omfamnandet av stunden är livet

är grejen

Tänka längre

När en människa inte har sett vad som skett
i kulisserna
sett förberedelserna
tankarna o framväxandet
av det som sedan erbjuds

då verkar det lätt att sakna

istället för att uppskatta

När man inte vet

När man inte vet vad man ska säga

Jag hör hur något bör sägas
för något annat sägs som inte är rättvist

O jag blir kluven mellan att inte göra bort
o att försvara

O nu när jag skriver det
så ser jag ju hur enkelt det är

så klart att försvara ska gå först


Så varför är det så svårt att säga

Ett helt liv på annat sätt
ska ändras

o i ändringen kliver en annan person
fram

så vissa saker behöver ett förändrat
tillvägagångssätt

o innan man hittar det
så lever man i det obehagliga o
inte alls rätta

Känslor

Känslor är knepiga.

De ska kännas.
Så de inte blir undanstoppade
o därmed skapa hinder

Känslor kan också vara fel
De kommer från ställen som inte fått plats
o dyker upp där de inte passar
De missförstår läget


Känslor ska få ta plats
så det blir hälsosamt

Men de ska inte ta över o diktera hur man ska
handla, det kan leda in på fel väg


Känslor är en barometer
en termometer
en indikator
på något

o det där något
ska vi placera där
det hör hemma

Omskakad

Blev omskakad
men inte tilltufsad

Mer mig

Badkläder

Jag ska börja simma.

Så jag provade mina badkläder.

He he

Inte vackert

Så jag köpte nya.

Fortfarande inte vackert.

Men bekvämare.

Klimakteriet har sabbat min ämnesomsättning.

Kroppen beter sig inte alls som förut.

Jag ser på en kaka o så sväller midjan upp ;)

Psyket

Psyket är otroligt spännande.

Så många lager, o svängar o vrår.

Utan att se
vad som styr en
är det svårt att förstå sin handling.
O ibland även att se den.

Att veta något
behöver inte vara att veta något.
För psyket kan ha den riktiga sanningen
gömd i en vrå någonstans

Varför jag denna gången
tar just den svängen
eller hamnar i den vrån
som ger mig sanningar jag behöver
är för mig lite av en gåta

För jag har i så många år
letat o rannsakat
förändrat o försökt förstå

Så varför just nu.....

Det svar jag möjligtvis kan ge mig
är att denna gången
lät jag inte skuld, skam stå i vägen
o sådant som man inte får känna eller tycka
lät jag mig känna o tycka

för att komma igenom, förbi
o äntligen vara jag....

Värd

Jag vet att jag är en människa med värde.

Jag vet att alla har det värdet.
Även jag.

Upptäckte en dag i förra veckan
att jag inte alls agerar efter det.

För det värde jag har, det som alla människor har
behöver inte alls gälla i vår värld.

Det vet vi ju,....att så kan det vara o är det.


För världen behöver inte alls hålla med mig i att jag
har ett värde.

Det ska jag förhålla mig till.

Min lösning har inte alls varit bra.

Min lösning har blivit att vänta in
för att se vilket värde jag har i den o den situationen,
med den o den människan.....


Som en så löjlig sak som att jag ska in genom en dörr
med en vagn, o en kvinna går framför mig o går in genom den dörren.
Istället för att be henne att hålla upp dörren åt mig, hjälpa mig,
så väntar jag in för att se om hon vill göra det.
Vill hon inte ska jag inte be henne.
Inte störa, inte vara till besvär eller i vägen. Hon anser ju inte att jag
är någon att hålla upp dörren för.

O det här blev jag varse den där dagen i förra veckan,....
att det är så jag tänker, o gör.

Så knäppt.

O jag förstår nu också den dubbelbottnade känslan jag haft
kring det här med mitt värde.

Jag vet att jag har det, men ute i världen ska jag förhålla mig till
vad andra tycker att jag har för värde.

Det här är för mig en ganska stor sak att se,.....
för det blir ringar i vattnet kring det här som förklarar
många andra beteenden jag har,......

Men jag har aldrig sett mig som offer.
Typ så där kletigt o tyck synd om mig.
Nej jag har bara sett på det som det är, o försökt förstå
o lära mig att hantera det.

Men att byta tanke, att mitt värde finns därute i världen också
Oavsett vad andra tycker,.....det blir revolutionerande för mig.

Fötter

Jag har inflammation under båda fötterna.

Det gör väldigt ont.

Det blev bättre med några övningar jag fick av sjukgymnasten,
o de nya skorna. De var som moln under fötterna :)

Men nu har det kommit tillbaka.
O fötterna känns trötta i allt det onda.

Egentligen ska de få vila.
Jag ska inte gå så mycket på dem.
Men i mitt arbete måste jag gå o gå o gå.

Så jag har ont.

Det bränner o ömmar, värker o molar.
Sväller o stelnar.

Vill helst linda in dem i tjock tjock bomull
o så låta dem vila hängandes i luften.

Barn

På en förskola hör jag ett barn gråta.

Inget konstigt med det.

Men varför han gråter, om o om igen.....det skulle kunna undvikas.....

Han är kring två år,....vill in i ett rum där en samling för lite äldre barn
pågår.....han vill in....han lyckas öppna dörren....

En pedagog kommer o säger, nej, inte där.
Där får du inte vara.

Pojken börjar gråta.

Han går runt, hittar nått annat.

Vill så in till samlingen,....pedagogen förekommer honom o säger nej.
Pojken gråter.

Han försöker igen, pedagogen säger nej, stopp, du får inte. Du ska också kunna
ta ett nej. Man får inte alltid som man vill.

???

Han är kring två år.
Det enda han förstår av situationen är att han blir besviken gång på gång.
Med varje nej pedagogen ger honom förstärker hon att han inte får vara med.

Varför inte erbjuda honom en annan samling,
en annan lek, en annan grupp där han kan få vara.

Inte ge honom besvikelse gång efter gång efter gång.......