fem sinnen

Jag gillar det djupa, att tänka o prata....

Men ibland blir jag så trött,.....så det räcker med vad de fem sinnena registrerar,...
o ibland är det för mycket.....

Jag orkar inte tänka mig in i olika situationer eller i olika tillstånd,
ha fler orsaker i verkan eller se från olika håll.....

Jag orkar bara med det som är precis framför näsan.


Ibland tycker jag att det kan bli för djupt,.....för ingående o tänkande
att det blir för krångligt o en onödig överkurs.....

Mitt djup börjar utkristallisera sig till var jag vill ta mina djupdykningar....

...o när jag faktiskt orkar....


Just nu är jag djupt...( hehe )....trött

min kropp värker o varje steg är en ansträngning
hjärnan vill bara använda två sinnen,....öga o smak.....

Nästa steg

Jag känner det som att det är ett nytt steg på gång.....

Jag har varit på en hyfsad jämn platå ett tag.....

....o nu är det som att något händer o ett nytt steg är på gång....

Men jag vet inte om jag ska vara delaktig i det för att det steget ska tas
eller om det sker ändå.....

Mina tankar rör sig kring vad jag vill vara, ha, göra i mitt liv,...i mitt
varjedagliv.

Vänner, familj, träning, intressen, mat, stugan......allt......

Som att det är dags att skulptera fram livet....
Kan man göra det,.....eller blir det en konstlad, energikrävande miljö igen....


Men jag tror att jag behöver forma så att gamla mönster inte tar över.....
om jag vaskar fram det som Jag vill, så trycks det andra bort.....

Innan platån var jag i ett enda kaos,.....
jag har några bitar av mig själv nu o därmed platån....
o nästa steg känns handla om att börja leva Mitt liv,....det jag bestämmer ska vara där
O då tänker jag att det behövs göra-steg,....inte enbart tänka-upptäckar-steg...

Som t.ex. om jag upptäcker att jag är intresserad av något, då börja göra det.....
Börja fylla mitt liv.

Många förstår nog inte detta,...vaddå det är väl bara att göra.....

inte för mig

Beskriva

Har en bild,....på hur det var i början av denna depression/utmattning

Om ni tänker er en gipsform,....men en gipsfigur inuti.
Så krackelerar formen,...o rasar sönder i ett oändligt (kan kännas som)
antal bitar,.....man förväntar sig att det ska finnas en gipsfigur där,....
men det gör det inte....

Så var det för mig,.....
det fanns ingenting,...
ingen trodd identitet (gipsformen), ingen egentlig identitet bakom (gipsfiguren)

Så jag blev där med en massa trasiga bitar,....som upptäcksvis också
är bitar av gipsfiguren, .....som gått sönder eftersom gipsformen
inte finns kvar att hålla den på plast.....


o det håller jag nu på att pussla ihop. O förstå.


O den här bilden kan användas för att visa på fler sidor i denna
identitetsresa......men det lämnar jag därhän :)

Upptäckt

Lauren Daigle,.....har bra musik.....

"You say"

"Remember"

"Rescue"

"Everything"

"Love like this"

det lilla

jag älskar det lilla


stearinet som rinner ner för ljuset
vindpusten som rör gardinen
duschstrålen som värmer nacken
kuddvaret mjuk mot kinden
filmrepliken som är så rolig
det blåa mönstret på köksskålen
fotot av Love o mig tillsammans
när hon springer som en tok på öppna snön
minnet av farmor som lär mig knyppla
solen som värmer ansiktet
stark färg på nagellacket
bärnstensringen
boken man inte vill sluta läsa
den där lilla platsen, ögonbilden någonstans i lägenheten som blir som ett stilleben, o det är så vackert


om jag räknar allt det lilla som finns i mitt liv så händer det en hel del

Moment of truth

Jag vill inte ha det så här.


Jag vill inte vara trött.


Jag vill inte ha ont i kroppen.


Jag vill inte känna mig så oinspirerad


Jag vill inte tappa sugen


Jag vill inte leta efter motivation eller poängen



Jag vill leva
inte överleva


så trött
på så många olika sätt