Liv

Jag har nog mycket liv i mig som inte blivit levat...
....som väntar på att levas.....

Hur orkar ni

Att vara bland människor
är så jobbigt....

Hela tiden gör jag något fel......


Det spelar ingen roll om jag verkligen
gör något fel
eller om det bara är jag som tycker det

Det dränerar mig


Jag behöver hitta sammanhang där jag gör rätt


Eller bara skita i att försöka vara med.....


O detta är inget "fy vad det är synd om mig"-snack

Det är jag som upptäcker
o försöker hantera
o hitta lösningar

För att alltid bli så tom varje dag
ha ångest
det orkar jag inte

en pusselbit

Alldeles nyss föll något ner i mitt medvetande.....

Hela jag
är väldigt sällan hel.....

Nu när jag mer o mer
kommer på vem jag är

så upptäcker jag att jag
saknar plats för hela jag

Arbetskamrater en del av mig
Grannar en annan

I de flesta sammanhang jag finns i
är det sällan merparten av mig som finns där

En bråkdel,...
o många gånger,...just nu i livet i alla fall....
en sådan bråkdel som inte är representativt för mig.....

Så detta är nu en faktor i att det är jobbigt att
vara bland/med människor
För människor har ju en tendens att sätta en i fack....
o det kan bli så fel....
men om jag skulle försöka förändra den bilden
skulle det göra saken värre....

o det innebär att jag måste
vara ok med att folk inte vet vem jag egentligen är.....


Så det föll ner i mitt medvetande
o att jag behöver fler människor i mitt liv som har hela mig
som känner i stort sett hela mig
eller i alla fall de delar som jag mest består av......

eftersom det ju är så att man mycket har bara en del av sig själv
på olika platser i livet,...som jobb, grannar osv.....
O det skulle inte kännas lika jobbigt om de fick/har fel bild
om jag har andra människor runt om mig som vet mer av hela mig.....


Jag har inte så många sådana människor.....

Åh gud, jag undrar hur många människor som går runt
o inte har någon som har hela bilden av dem.......